Upp och ner ut och in..

Jag skriver endast när jag mår som värst. Varför? För att detta är det enda sättet för mig att få spotta ut något. Om det ens är ord vet jag inte. Jag skriker, sparkar och gråter men inget hjälper. För det handlar inte om mig längre. Eller snarare det har aldrig handlat om mig. Jag har börjat ifrågasätta min plats, mitt liv, min vilja för ingenting spelar någon roll längre. Jag kan inte ens säga om detta är värt något för jag existerar inte längre.

Comments (1) »

Början på…

Början på något nytt, inte avancerat. Jag sa det jag ville när klockan slog tolv. Jag gjorde ett par löften. Jag älskar min syskon och föräldrar. Jag känner mig lugn, inte stressad utan mer som att jag har funnit frid inombords. Och just nu tänker jag bara njuta av det. För den här känslan är underbar.

Leave a comment »

Samma visa varje år.

Just runt denna tiden på året vill jag bara försvinna. Jag kan inte påstå att jag hatar julen men den välkommnas tyvärr inte av på mig på det sättet den kanske borde. Just nu springer alla tankar runt i mitt huvud. Jag har en familj. Men på senare år verkar det mer som att vi inte känner varandra längre. Det är inte alls den där jag har saknat dig känslan som finns utan snarare, kan vi få det här överstökat. Jag saknar att bråka med min bror om vem som ska dela ut julklapparna. Självklart blir det han p.g.a åldern menar jag är fortfarande lillskiten. Men just de där när han vinner och ger ifrån sig sitt ”flumm”skratt. Min syster i soffan sneglar lite lätt med sina bambiögon, skakar på huvudet och man ser ett litet leende. Man hör mamma shyssa på mig och min bror som att vi fortfarande vore småbarn iofs så kommer vi ju alltid vara det för henne men att bara höra henne skratta. Och pappa sittandes i soffan med ett stort leende på läpparna. Jag har familjen men var kan man undra ibland.

Leave a comment »

Jag kanske borde se mig själv.

Jag har träffat människor som jag alltid önskat att jag vore som. Jag vill hela tiden stjäla den biten av dem som jag önskar att jag kunde ha. Men jag måste börja inse de nu. Det går inte. Jag har alltid önskat mig en bit från min bror, syster, pappa, gitarrlärare, svenskalärare, kvinnan på bussen härom dagen, en av mina näraste vänner nästan alla jag möter. Jag ser inte mig själv. Utan det som finns nu är någon slags frankenstein, om ens de? Mitt desperata försök att hela tiden leva strukturerat går inte. Jag kommer på mig väldigt ofta och känner hur klumpen i halsen växer för jag vet att det som sker är inte på mina villkor det är inte jag. Mitt eviga försök till att stjäla andras bitar för att kunna sätta på mig själv? Detta är resultatet, ett förvirrat objekt som yr omkring. Sakta men säkert ska jag börja pussla ihop mig själv kanske det visar sig att jag redan har någon bit som jag tycker att jag saknat eller velat ha. Jag kan inte var som min syster, bror, gitarrlärare eller svenskalärare. Hur mycket jag än vill. Har insett det nu.

Comments (1) »

Ingen ser, ingen hör, ingen vill…

Jag skiter i allt nu. JAG HAR FÖRSÖKT!

Leave a comment »

Så jävla!… Så jävla vad?

Jag saknar att sitta på en buss och känna alkoholen rusa genom kroppen. Som ett tecken att man är på gång. Man hör skratten i bakgrunden från ett gäng som är på väg till samma ställe som en själv. Allting känns bra, this is goin’ down. Som jag brukade höra från en ”vän”. Detta finns inte längre i mitt liv. Festerna, känslorna, ingenting. Jag är tom jag börja känna mig mer och mer uppriven att jag tillåter mig själv att gå miste om allt som ungdomen har att erbjuda mig. Men är det verkligen värt något om man får uppleva det själv? Just nu känner jag mig bara så jävla…. Jag kan inte ens hitta ett ord till det.

Comments (1) »

Rökfri?

Från och med idag har det gått en vecka sen jag drog mitt sista bloss av en cigg. Äntligen har jag lyckats med något som jag önskat så länge. Att sluta. Ni som inte röker tänker säker jo-men-shit-tjena hur svårt kan det vara? För vissa är det hur svårt som helst att sluta. För andra mindre svårt. För min del? Det har varit en upp och ner resa. Men hela saken är den att jag gjorde detta alldedes själv. Inga hjälpmedel av något slag, ingen som stod och vaktade eller tjatade på mig. Och det känns så skönt. Och det bästa av allt jag känner att jag kan vara stolt över mig själv. 1-0 till mig!

Comments (2) »