Jag skriver endast när jag mår som värst. Varför? För att detta är det enda sättet för mig att få spotta ut något. Om det ens är ord vet jag inte. Jag skriker, sparkar och gråter men inget hjälper. För det handlar inte om mig längre. Eller snarare det har aldrig handlat om mig. Jag har börjat ifrågasätta min plats, mitt liv, min vilja för ingenting spelar någon roll längre. Jag kan inte ens säga om detta är värt något för jag existerar inte längre.
Upp och ner ut och in..
1 svar än så länge »
RSS för kommentarer · TrackBack URI
Newyn sade ,
2 juli, 2011 @ 10:20
Vet inte hur jag ska bemöta, eller få dig att förstå.. Men ditt liv handlar alltid först och främst om dig, precis som andras liv först och främst handlar om var och en av dem.
En insikt man någonstans förr eller senare måste komma fram till, ett steg man måste våga ta och bestämma sig för att leva utifrån. Inte ens jag kan förvänta mig att någon annans liv handlar om mig, om min roll i det och om vad jag vill. Den enda det egentligen i grund och botten spelar roll för är mig själv.
Så när jag bestämt mig för att min roll i mitt liv är viktigt, när jag vet vad jag vill göra i den här rollen, måste jag också vara den drivande kraften som ser till att det händer. Jag kan inte sitta och tro att min vilja är så viktig i någon annans liv att han eller hon är drivkraften åt mig.
Det är ingen annans ansvar utom mitt eget – precis på samma sätt som det är med dig, och ditt liv.