Jag skriver endast när jag mår som värst. Varför? För att detta är det enda sättet för mig att få spotta ut något. Om det ens är ord vet jag inte. Jag skriker, sparkar och gråter men inget hjälper. För det handlar inte om mig längre. Eller snarare det har aldrig handlat om mig. Jag har börjat ifrågasätta min plats, mitt liv, min vilja för ingenting spelar någon roll längre. Jag kan inte ens säga om detta är värt något för jag existerar inte längre.
