Just runt denna tiden på året vill jag bara försvinna. Jag kan inte påstå att jag hatar julen men den välkommnas tyvärr inte av på mig på det sättet den kanske borde. Just nu springer alla tankar runt i mitt huvud. Jag har en familj. Men på senare år verkar det mer som att vi inte känner varandra längre. Det är inte alls den där jag har saknat dig känslan som finns utan snarare, kan vi få det här överstökat. Jag saknar att bråka med min bror om vem som ska dela ut julklapparna. Självklart blir det han p.g.a åldern menar jag är fortfarande lillskiten. Men just de där när han vinner och ger ifrån sig sitt “flumm”skratt. Min syster i soffan sneglar lite lätt med sina bambiögon, skakar på huvudet och man ser ett litet leende. Man hör mamma shyssa på mig och min bror som att vi fortfarande vore småbarn iofs så kommer vi ju alltid vara det för henne men att bara höra henne skratta. Och pappa sittandes i soffan med ett stort leende på läpparna. Jag har familjen men var kan man undra ibland.
