Jag saknar att sitta på en buss och känna alkoholen rusa genom kroppen. Som ett tecken att man är på gång. Man hör skratten i bakgrunden från ett gäng som är på väg till samma ställe som en själv. Allting känns bra, this is goin” down. Som jag brukade höra från en ”vän”. Detta finns inte längre i mitt liv. Festerna, känslorna, ingenting. Jag är tom jag börja känna mig mer och mer uppriven att jag tillåter mig själv att gå miste om allt som ungdomen har att erbjuda mig. Men är det verkligen värt något om man får uppleva det själv? Just nu känner jag mig bara så jävla…. Jag kan inte ens hitta ett ord till det.
