Råkade snubbla över the baseballs. Från och med nu fram tills det är dags att krypa ner i sängen tänker jag endast drömma mig bort. Till en tid då jag inte fanns. Men den tiden verkade ändå ha sin charm. Prickiga klänningar, luggar, brylkräm och massa löjliga tatueringar men samtidigt lite gulliga. Det bästa av allt när jag tog detta beslutet så kikade solen fram bakom alla molnen. Kanske var det ett tecken. Eller var jag överdriven nu? Från och med nu fram till sängdags.
